Thea Strömsten

Ljus skiner genom tomrummen som jag skurit ut ur papperet och i närvaron av mörkret faller skuggorna mjukt på omkringliggande ytor. In i denna värld av skuggor rör sig videoinstallationen ❦ (Hedera), bland suddiga minnen, bakom svajande bladverk, på en resa genom ett ovisst dunkel. In i ett mörker som jag vill omfamna så som jag upplever att det har omfamnat mig genom mitt konstnärskap.

‘Klipp. En bild dyker upp under mina ögonlock. Det går för snabbt. Klipp. Mot en vägg vajar skuggan av ett träd, men trädet verkar vara borta. Klipp. I ett fönster hänger en murgröna. Klipp. På en räls i natten åker ett tåg förbi. Avståndet både växer och krymper på samma gång. Klipp. Jag ser hur hon blir omfamnad av mörkret – eller egentligen så ser jag det inte, jag känner det, hur det omfamnar oss båda, varmt och mjukt. Klipp.’

❦