Wilma Hildeby

“An Un-natural Process of Decay” tar sin början hösten 2025, i samband med rivningen av ett postmodernt parkeringshus i satellitstadsdelen Marievik i Stockholm. Med en arbetsstyrka på fyra personer och två grävmaskiner, hade 25 procent av strukturen försvunnit inom loppet av 48 timmar. Rivningen fortsatte i samma snabba takt, och under dessa dagar vistades jag nära byggnaden, dess kvarlevor och mina egna reflektioner kring dess liv och värde.

Projektet behandlar parkeringshuset som utgångspunkt för en personlig och arkitektonisk undersökning av en byggnads liv och död. I takt med att rivningen fortskrider förskjuts projektet från dokumentation till spekulation – och ställer frågan om vilka värden som kvarstår när den fysiska strukturen har försvunnit.

Med tiden bildar ackumuleringen av handritningar, modeller och fotografier ett slags efterliv för byggnaden – där representation och iteration föreslås som en metod för fortsatt existens, där även riven arkitektur kan bestå och vara betydelsefull.