Astrid Skagerström Lindau

Att lägga ner något i en låda kan ses som en begravning – eller som skapandet av en liten minneslund att besöka då och då.

Sakerna i en minneslåda ligger tyst och vilar. De har fastnat i ett ingenmansland, liminalitet förkroppsligad.

Jag har intervjuat personer och bett dem visa sina minneslådor. Att öppna locket är intimt och blottar delar av en människa som inte alla får se, lager under huden. Jag har fått se platserna där dessa lådor förvaras, de små gömställena för livet som varit. Minneslådan bränns alltid i fågel eller fisk, aldrig i mittemellan.

Personerna har fått välja saker de känner starkt för, som de fått av någon de inte längre har kontakt med. Föremål sparade som relationsreliker. Jag har arbetat vidare med objekten för att närma mig deras affektionsvärde.

Arbetet undersöker hur föremål bär relationer vidare, och hur de förändras när de flyttas från det privata till det offentliga.