Ebba Bruce

‘Skogen.’ Där inga speglar finns. Ingen plötslig kroppsdysfori. Inga exkluderande offentliga toaletter. Bara mossa, träd och blåbärsris. Där kisset rör sig från kropp till jord, och ger näring till allt runt omkring. Allt som du är en del av. Du älskar skogen så fucking mycket.

‘Dina skor.’Du slet ut dem. På grund av den kraft de gav dig. På grund av kraften i dansen. Så, du slet ut dem. De fixade dig, som du nu kommer att fixa dem. Men kläderna; de passar inte din kropp, ditt sinne, dina armar, ärmarna för vida, för långa, för långa för dig. Du förstår ingenting. Missförstod skräddaren dig? Nu är alla ärmar…för korta.
Du undrar, har kläder eget liv?

Ett rum kan inte designas; det kan bara skapas ur livet självt.