Rektors ord

I det välkända pusselspelet ”prick till prick” verkar reglerna enkla: prickarna finns redan där, de är numrerade och de väntar. Och de utlovar en tydlig bild om vi binder samman dem i rätt följd. Men spelets verkliga potential visar sig när vi stannar upp, ifrågasätter sekvensen och börjar rita linjer på ett annat sätt. Samma prickar kan skapa helt nya former, betydelser och framtider. Detta är idéerna bakom den grafiska profilen för årets vårutställning som har skapats av Otis Huss och Einar Zotterman och erbjuder oss alla möjligheten att binda samman prickarna på nya sätt.

I en värld som förändras snabbt har denna gest av att återskapa anslutningen – eller avsiktligt felansluta – blivit avgörande. Etablerade sekvenser har inte längre samma trygghet och bekanta vägar leder inte alltid dit vi behöver ta oss. I en värld som formas av snabba tekniska förändringar, ekologisk brådska och social omvandling består vår utmaning inte av bristen på prickar, utan av hur vi väljer att se och binda samman dem. Hur kan vi skapa något som tar form i mänskliga, kulturella och etiska sammanhang, och hur kan vi föreställa oss det som ännu inte existerar?

Våra studenter arbetar i skärningspunkten mellan discipliner, traditioner, material, tekniker och personliga erfarenheter. De stannar upp, de tittar igen och ritar om linjerna. Vad händer om avlägsna punkter binds samman? Om hantverkstekniker möter digitala processer, om personliga narrativ korsar globala system, om funktion ger vika för spekulation eller skönhet för kritik? I dessa handlingar av förnyad anslutning börjar nya fantasier att uppstå.

Prick till prick-analogin påminner oss också om att det finns potential i osäkerhet. Till en början kan okonventionella kopplingar se röriga eller ofullständiga ut och bilden kanske inte verkar omedelbart igenkänningsbar. Trots det frodas konst, design, hantverk och nya sätt att lära just i detta utrymme av att inte veta. Det är här studenterna testar idéer, uppfinner språk och formulerar ståndpunkter som svarar på vår tids komplexitet. I år har det också varit ett nöje att se många studenter hitta lösningar för att hjälpa varandra och skapa kollektiva upplevelser.

Deras examensarbeten är en ingång till utforskande, där de breddar möjligheterna och deltar i att forma framtiden. Det visar deras förmåga att arbeta med det som är givet samtidigt som de vågar omforma det. Att binda samman prickarna på ett annat sätt är att göra anspråk på handlingskraft: att säga att mening inte är fast, att system kan kopplas om och att fantasi är en form av kunskap.
Den här utställningen är en inbjudan till oss alla: kom in, upptäck och bli en del av att binda samman prickarna på nytt!

Anna Valtonen, rektor på Konstfack