Liv Melin

This character could kill the show
Hi (scarf and silk gloves)
I’m Monopoly
I am ‘well’ put together

‘ONE uppför årligen tragikomedin om separationen: ju mer människor isoleras, desto mer liknar de varandra; ju mer de liknar varandra, desto mer hatar de varandra; ju mer de hatar varandra, desto mer isolerar de sig. Och där, där människor inte längre kan känna igen varandra som deltagare i uppbyggandet av en gemensam värld, uppstår en kedjereaktion, en kollektiv fission som alla fortsätter att katalysera.’ (Tiqqun, ‘The Theory of Bloom’, 2000)

1: Psykologisk betingning: resultatet, i det inre livet, av vad det yttre har lärt oss om verkligheten.
2: Sociala förhållanden: de villkor som formar mänskliga relationer; förväntningar, uppfostran, erfarenheter av relationella förutsättningar; kvalitet och kvantitet, etc.
3: Materiella förhållanden: medel; pengar, klass, geografisk position, omgivande politik.
4: Interpersonell konflikt: ‘jag tycker så’ och ‘den tycker så’. En krasch. ‘Jag känner så’ och ”den känner så”. En krasch. Och kraschen lämnar parterna, den ena eller båda, utan tydlig väg framåt. Och vad är en väg?
5: Inre konflikt: jag tycker och känner ‘så’, men jag känner också ‘så’. En krasch, förvirring. Jag har inte längre tillgång till en tydlig väg framåt.
6: Renovering: gör det nytt! Ta hand om… men ut med det gamla! Byt utseende och uttryck. Också detta: utplåning av visuell historia. Ta något du gillar — men bara tillräckligt — knappt tillräckligt? Stöp om till önskad form. Sudda ut den andres hand. Kontrollera det visuella, gör materialet till en förlängning av dig själv.

Expansion av självet: och var tar det slut? Hur stort kan en människa växa?

Liv Melin (f. 1995) arbetar med skulptur och installation med ett tematiskt fokus på brytpunkten mellan subjektet och dess omvärld, och frågan om vilka vi är, tror att vi är, och hävdar att vi är i det stora kollektiva.
Installationsbilder från utställningen “Hi (Scarf and Silk Gloves)”, om renovering och självpresentation.