Dimitra Konstantinidi

Vi lever i en era av flera, sammankopplade och kriser som förstärker varandra och vår kollektiva kompass är ständigt på fel spår. Det enda sättet att vakna ur denna delade sömn är att inse att vi är en del av en större helhet. Världen är en sfär, en annan Noaks ark, där människor, djur och natur samexisterar jämlikt, utan undantag. ”Mother’s Hug” undersöker samtida sociala kriser genom karyatiderna, kvinnliga pelare som bär upp Akropolis och fungerar som symboliska porträtt av vardagliga människor som ständigt är vilse i kaoset. Den goda nyheten är att den fördrivna karyatiden nu har återvänt, och Erechtheions fasad återigen är restaurerad. Cyklisten, en flicka med orange hår och blå kläder, anländer till Akropolis, hennes metaforiska moder, och hälsar oss med självförtroende, ”borta bra, men hemma bäst!”. Detta antyder att förändring inte är en resa framåt utan inombords. Detta examensarbete har formen av en tredimensionell textilinstallation som skapar en arkitektonisk kropp som inbjuder betraktaren att bebo den. Broderi och målning fungerar som parallella ’aretē’ (grekiska: αρετή), framgångsmetoder som förverkligas genom respektive mediums materialegenskaper medan ett sätt att berätta historier som liknar barnets förblir autentiskt i en mycket seriös värld.