Siri Hansen

Mitt masterprojekt utforskar och ifrågasätter traditionella föreställningar om materiellt värde, genom en serie broscher gjorda av kasserad plast. Jag arbetar med skräp som utgångspunkt; istället för att se det som något som ska kastas, ser jag det som ett värdefullt material som kan, och bör, återanvändas.

Smycken har historiskt förknippats med något dyrbart, ofta genom material som guld, silver och ädelstenar. Genom att kombinera slängd plast med silver och ädelstenar, sätter jag dessa material i direkt spänning med varandra. Vad händer när något som ofta förbises, som engångsplast, bärs på kroppen tillsammans med det som traditionellt anses vara värdefullt? Genom verken uppmuntras betraktaren att ompröva sitt sätt att se på vad som anses ha värde och varför.

Objekten formas genom processer av värme och tryck, med hjälp av egenkonstruerade verktyg i kombination med traditionella smyckes- och silversmidestekniker; något jag kallar plasticsmithing. I balans mellan utsmyckning och kritik fungerar broscherna som intima men politiska objekt, som bjuder in både betraktare och bärare att reflektera över vad vi väljer att bevara, vad vi kastar, och hur dessa val formar vår relation till den materiella världen.