Brohwyn Brennan

Vad faller dig in när du tänker på kollaps? Du kanske föreställer dig en plötslig undergång eller total förstörelse? Med utgångspunkt i ekofeministiska teorier definierar jag kollaps som en pågående process av systemisk och infrastrukturell nedbrytning. Det är ett tillstånd som uppträder i olika hastigheter, ett tillstånd som upplevs ojämnt och formas av faktorer som geografi och klass.

Mitt examensarbete utforskar två kontrasterande designperspektiv i ett spekulativt södra Sverige år 2080: “STAY” och “ESCAPE”. “STAY” förkroppsligar ömsesidigt beroende och relationell omsorg. Det materialiseras genom en modulbaserad reparationsflotte och stöder kollektivt arbete för att upprätthålla liv i ruinerna. Omvänt förkroppsligar “ESCAPE”-perspektivet distans och individualiserad överlevnad. De representeras av ett glasskåp som innehåller en samling föremål och ramar in kollaps som en händelse som ska abstraheras och kommodifieras, snarare än levas.

Tillsammans ställer dessa provokationer frågan om hur vi kan bebo framtiden; genom det gemensamma arbetet att stanna kvar, eller flyktens kurerade lösgörande?