Thyra Weiss

Ta ett steg utanför dig själv och träd in bland skuggorna, låt mörkret omfamna dig. Dom som finns
där menar inget ont.
Skuggan uppstår i mötet mellan ljus och mörker. I den kan du söka skydd, men också gå vilse och
bli bortglömd. Skuggan är en gestalt som aldrig låter sig omfamnas. Den gömmer sig under dina
fötter. Du betraktar den medan dess form skiftar. Din skugga smälts samman med en annans.
Tänd ett ljus. Livets gnista lyser starkt.
Lågan dansar, skuggor kastas, dom imiterar våra rörelser. Skuggan bär på minnet av det förflutna,
men förvrängt. Dom viskar till dig och vill berätta om allt det som har varit, allt som den upplevt, allt
som alla någonsin genomlevt.
Dom dansar hand i hand runt livets låga.
Andakt.
Före livet, mörker; efter, likaså. Vad förblir dolt i mörkret? Rymd och djupa hav. Döden?
Vi kan bara föreställa oss. Kanske vill vi inte veta, kanske kommer svaret inte att vara
tillfredsställande. Kanske behöver vi fantasi för att kunna förstå.