Edith Gudbrand

Det går inte kontrollera. Jag föder liv, och jag underkastar mig händelseförloppet. Allt som sker vill jag inte; ändå sker det. Kroppen fortsätter utan mig, i andras händer, bortom min vilja. Jag ser det som på avstånd, oförmögen att stoppa det. Jag är fast i det som inte går att välja bort.

I mitt verk “Diagnoskod 0821” har jag valt att utforska känslor, tankar och upplevelser från ett akut kejsarsnitt som gjordes den 31 januari 2026 kl 06:09. I den stunden blev min kropp ett objekt som löstes upp i delar och funktioner. I operationssalen reducerades jag till hud, snitt och blodförlust; ett ingrepp och ett medicinskt tillstånd.

Det finns en märklig förskjutning i att bli betraktad som en kropp som ska hanteras, snarare än någon som lever. Som om kroppen vore skild från jaget; som om smärta kunde mätas utan en berättelse.

I den upplevelsen glider jag mellan att vara människa och material; mellan subjekt och objekt. Ibland nästan djurisk i min utsatthet och sårbarhet; ibland reducerad till något som ska åtgärdas. Och någonstans där förloras och återfinns jag samtidigt.