Lara Braun

Svensk ull räknas sällan som en marknadsmässig resurs, utan kasseras som en biprodukt från köttindustrin. Samtidigt som vi slänger mer än hälften av vår inhemska ull, importerar vi stora mängder från utlandet.

I mitt projekt utforskar jag hur vi kan använda den outnyttjade svenska ullen, som material för belysningsarmaturer i inomhusmiljö.

Projektet står i relation till hur industrin ofta använder sig av bindemedel, som kräver komplexa nedbrytningsprocesser, för att forma ull. Jag undersöker hur vi kan forma ull utan bindemedel, utifrån materialets inneboende kvaliteter. Ull har hög förmåga att vara formbart och elastiskt, tillsammans med dess naturliga, flamskyddande egenskaper. Ull kan bli translucent och har kapacitet att agera som diffusion till ljus.

Genom att skapa diverse belysningsarmaturer, ur olika ljussituationer, vill jag visa på den svenska ullens potential i relation till ljus och hur materialet kan påverka rum och upplevelse.