Erik Aunaas

“Gula huset”, beläget i Södertörns villastad, eller Farsta Strand, är en före detta arbetarbostad som idag utgör mitt hem. Samtidigt tenderar frågor om kulturarv att reduceras till fasaden eller tegeltakets ursprung, medan byggnadens funktion och berättelse över tid har gått förlorade. Hemmet förstås här som en skärningspunkt mellan boende, ateljé och landskap, där ekologiskt och ‘biofilt´ liv, arbete och lek samexisterar. Byggnaden är situerad i ett landskap präglat av kulturarv, förfall och ekologisk återväxt, och rymmer både historiskt värde och en outnyttjad rumslig potential.

Hur kan “Gula huset” återaktiveras som en arbetarbostad genom ekologiska och biofila system?

I detta projekt föreslår jag en transformation av funktioner, tillägg och “Gula huset”s arv genom ett förhållningssätt baserat på addition snarare än ersättning. Byggnaden förstås som en struktur i ständig utveckling, där nya rumsliga lager växer fram genom användning. Dessa lager stödjer boende, arbete och odling, med verkstaden som byggnadens hjärta. Med utgångspunkt i begreppet meta-underhåll, behandlar projektet arkitektur som ett aktivt system av omsorg, reparation och produktion. Underhåll förstås inte enbart som bevarande, utan som en generativ praktik, som upprätthåller både byggnaden och dess omgivande miljö. Genom detta förhållningssätt återintroduceras arbetaren som en central figur i arkitekturen—en aktör som kontinuerligt formar, bebor och regenererar rummet.