Curatorernas ord

På Konstfack växer en ny generation fram ur en värld under press. En generation som bär på både medvetenhet och envishet. Verken mjukar inte upp det som omger dem. Krig, rivning, ekologisk påfrestning och system som präglas av omåttlighet finns fortfarande kvar. Men istället för att retirera in i förtvivlan, intar studenterna en aktiv ställning, är uppmärksamma på vad som befinner sig i riskzonen och engagerade i att arbeta sig igenom det. De påminner oss om att uppmärksamhet i sig kan vara en form av motstånd.

Som en röd tråd i utställningen löper en kollektiv vägran att acceptera förstörelse som något oundvikligt, att behandla byggnader som något för engångsbruk eller att förbise historierna inom material och rum. Arkitektoniska fragment och återvunna element behandlas inte som nostalgi, utan som förslag för framtiden. Demolerade strukturer omarbetas och får nya användningsområden, vilket säkerställer att förlust lägger grunden för nya riktningar.

Denna vägran gäller även konsumtionssystem. Omåttlighet med avseende på livsmedel, avfall och material inte bara avslöjas utan ifrågasätts aktivt. Metoder för återanvändning och regenerering går bortom kritik genom att söka alternativ och utforska nya sätt att tilldela värde, cirkulera material och förändra dagliga vanor. Dessa till synes små ingripanden ackumuleras till betydande förändringar, vilket sätter det som ofta förbises i centrum för uppmärksamheten.

I vårdmiljöer framträder ett annat engagemang. Projekt som rör demens, förlust, gemensamt boende och social interaktion syftar till att omforma de förhållanden som skapar sårbarhet, snarare än att bara beskriva dem. Dessa verk bekräftar neurodiversitet som en del av den levda verkligheten och försvarar varje persons rätt att börja där hen står. De föreslår miljöer som upprätthåller värdighet och relationer utan att reducera komplexitet till enkla lösningar.

Materiellt engagemang förblir avgörande. I en tid som präglas av hastighet och digital abstraktion fokuserar många studenter på handen, på bearbetning och på motstånd i skapandet. Kunskap formas genom kontakt, genom att testa gränser och genom att låta materialet svara. Det är ett sätt att förbli närvarande.

Vårutställningen utlovar inte lösningar och gör inte anspråk på att hantera alla utmaningar. Istället presenterar den en kollektiv hållning: att förbli engagerad, att ifrågasätta, att föreslå och att vägra likgiltighet. Genom detta engagemang blir en annan horisont möjlig.

Abir Boukhari och Ulrika Flink
Curatorer för Konstfacks vårutställning 2026

Foto: Muhammad Ali (Abir Boukhari) och Josefin Cowie (Ulrika Flink)