Keramik och glas

Här möter vi arbeten som inte ropar efter uppmärksamhet, utan verkar i ett annat register – där seendet förskjuts mot ett lyssnande. Som besökare rör du dig genom rum där mening inte levereras färdig, utan uppstår i mötet mellan kropp, material och tid.

Det existentiella finns här som en lågmäld närvaro: vad det innebär att vara människa i en värld där det taktila och det digitala ständigt glider in i varandra. Våra liv rör sig mellan skärmens flyktighet och materialens motstånd. Glasets sprödhet och keramikens tyngd insisterar på en annan tidslighet, en annan sorts uppmärksamhet än den digitala. Handen blir inte nostalgisk, utan nödvändig.

Processen börjar i ett lyssnande – till materialet, till platsen, till det som redan finns där. Slitna ytor, tyngd, märken och rester får verka styrande. Genom små förskjutningar – ljus som bryts annorlunda, objekt som omplaceras – uppstår situationer där rummet känns snarare än avläses. Det förflutna finns kvar som spår, men är alltid i rörelse.

Examensarbetena utgår från en förståelse av att material inte är neutrala. De bär sina egna historier: märken av användning, spår av tid, rester av tidigare funktioner. Konstnärens roll blir inte att lägga till betydelse, utan att svara – att uppfatta och förskjuta, snarare än att formulera och fastslå.

Processen präglas av prövning. Slumpen är inte en strategi, utan ett faktum som bryter in och omformar. Det som först framstår som felaktigt eller främmande får ofta stanna kvar. I dessa avvikelser öppnar sig nya riktningar, där arbetet tillåts bli något annat än det först var tänkt.

I vissa examensarbeten anas teckningar och berättelser som rör sig mot det mytiska: folksägner, den renande spiken, skogen som plats för förvandling. Landskapet framträder inte som bakgrund, utan som bärare av erfarenhet – en plats där det mänskliga och det mer-än-mänskliga möts. Här pågår en stillsam förhandling mellan det synliga och det föreställda, mellan det som kan hållas i handen och det som undandrar sig form.

Under tre år har studenterna fördjupat sina individuella konstnärskap och samtidigt byggt en teoretisk grund där komplexitet inte förenklas, utan hålls öppen. Det märks i hur examensarbetena rör sig mellan olika lager av betydelse utan att fixeras vid ett enda.

Detta är en utställning som inte erbjuder snabba svar. Den kräver tid och uppmärksamhet och ger något tillbaka till den som stannar – inte som tydliga budskap, utan som en förskjutning i hur vi uppfattar det vi redan trodde oss se.

Jakob Solgren Nordenskiöld och Karin Blomgren
Lektorer i konsthantverk med inriktning mot keramik och glas