Fanny Stengårds & Elvira Staaf

Det finns något betryggande i ull, en känsla av omtanke. Det doftar halm, stall, värme, kropp. Det feta lanolinet lägger sig som ett skyddande lager över händerna, vårdande. Stickigt, kliigt; en orättvis fördom, all ull har sin plats. Ullen som en gång var en del av kroppen, fårets skyddande skal, är märkligt levande trots att det var länge sedan de skildes från varandra – djuret dröjer sig kvar.

I vårt examensarbete ”Flóki//Mellan Händer” undersöker vi hur kollektiva arbetsmetoder kan användas i en konstnärlig process. Vi lämnar jaget och träder in i vi:et, duon, kollektivet. Genom att använda oss av ett uråldrigt hantverk – våttovning – utforskar vi förhållandet mellan våra kroppar och materialets, ullens, inneboende egenskaper och karaktär. Vi har våttovat en stor matta, en manifestation för det gemensamma, det kollektiva, det onda och det goda med att verka tillsammans.