David Ivarsson

Projektet undersöker glappet mellan det byggda och det upplevda, där verkligheten inte längre är given, utan ständigt formas genom varje blick och steg.

I en samtid där rum och objekt allt oftare når oss och konsumeras som en bild, yta eller representation, så förändras vår förståelse för det tredimensionella. En teori om mediet som en förlängning av människan, där den digitala bilden betraktas som något mer än en avbildning; den blir en struktur som formar hur vi ser, hur vi minns och hur vi förstår.

Genom fotografi, collage och möbelprototyper undersöker arbetet hur rörelse, perspektiv och fragmentering kan omförhandla relationen mellan kropp, objekt och rum. Ett omvänt perspektiv där betraktaren går från passiv åskådare till aktiv medskapare och blir den punkt rummet organiserar sig kring. Objekten framträder först som helheter, men löses upp i fragment när de möts i rörelse, som om de endast existerar i relation till den som rör sig genom dem.

Projektet söker inte klarhet, utan ett uttryck av närvaro. Ett försök i att återvända till en mer aktiv verklighet där rummet inte bara ses, utan uppstår vid mötet mellan kropp, sinne och materia.